Våra djur Att hitta hit Öppettider Entréavgifter Karta

Brunbjörn

Varg

Lodjur

 

Älg

Vildsvin

Visent

Rödräv

Gråsäl

Utter

Brunbjörn

Björnen är Sveriges största rovdjur och är ett mycket fascinerande och mytomspunnet djur.

Den sover nästan halva året och kan skapa oro om den kommer nära bebyggelse, även om det nästan aldrig händer att björnar attackerar människor.

På Skansen är björnen mest känd för sina lekfulla ungar som varje år roar hundratusentals besökare.

Varg

Av alla våra rovdjur är det vargen som väcker starkast känslor och åsikter hos oss nordbor. Vissa människor vill inte alls se varg i sitt närområde medan andra är glada över vargens återkomst. Men nog är det svårt att tänka sig att man år 1689 jagade varg på Djurgården i Stockholm.

Vargen är ett hunddjur och man tror att alla dagens hundraser härstammar från varg. Vargar lever i familjeflockar där föräldradjuren (alfadjuren) är de som bestämmer.

Vargen liknar en stor hund med lång kraftig nos, brett huvud, upprättstående öron, grov hals, rak rygg, lång hängande svans med svart spets, mycket långa ben med stora och kraftiga tassar. Vargen är byggd för snabb förflyttning och kan utan ansträngning springa flera mil på några timmar.

Förutom älg och rådjur äter vargen gärna hare, grävling och hjort. Vissa individer kan specialisera sig på tamdjur, framförallt får och ren men även hund.

Varghonan får sina valpar i maj/juni. Valparna är då blinda och döva och helt beroende av sin mamma. Redan efter tre veckor har små mjölktänder vuxit fram och valparna kan börja äta kött.

Vargar väcker både skräck och fascination hos människan och i många kulturer är vargen en symbol som förekommer i t.ex. sagor. Tänk bara på hur många barn i världen som fått höra sagan om Rödluvan eller Peter och vargen. Debatten kring den svenska vargen är idag livligare än kanske någonsin. Attitydundersökningar gjorda på bl.a Sveriges Lantbruksuniversitet, visar att svenskarna överlag är glada över vargens återkomst.

Lodjur

Det skygga lodjuret är efter björnen det vanligast förekommande av våra stora rovdjur och finns numera över hela landet. Trots det är det ganska sällan som vi människor träffar på ett vilt lodjur. Lodjuret rör sig mest i skogen och är främst aktivt på natten.

Lodjuret är Sveriges enda vilda kattdjur och på många sätt påminner det om våra tama katter. Det är expert på en smygande jakt, men saknar uthållighet på längre sträckor. I Sverige lever lodjuren främst av rådjur och renar, vilka de normalt dödar efter en kort jakt, med ett mycket anpassat bett över strupen. Lodjuret dödar ungefär ett bytesdjur per vecka och det händer även att får och lamm faller offer för deras kliniska strupbett.

Den skandinaviska lon är störst av de fyra lodjursarter som finns i världen. Det latinska namnet Lynx betyder ”lysa” och syftar på lodjurets päls som kan tyckas lysa i en gulbrun färg. Enligt gammal svensk folktro skulle lodjurets päls kunna lysa i mörker. Det berättas till och med att pälsen eftersöktes för att lysa upp krutmagasin. Lodjurets päls var på Gustav Vasas tid extremt värdefullt.

Lodjurshannar och honor utan ungar lever ensamma. De har inte markerade revir som vargen utan rör sig i hemområden som kan vara upp till 600 kvadratkilometer stora. I Sverige finns idag lodjuret över hela landet, men de är inte så vanliga i landets södra delar. Totalt finns enligt Naturvårdsverket ca 1 500-2 000 lodjur.

Älg

Älgen är den svenska skogens största djur och har på många sätt blivit ett symboldjur för Sverige. Älgen skapar så stor uppmärksamhet att det uppstått en egen turistindustri kring både den och vägverkets älgvarningsskyltar.

Under 2000-talets första decennium har det inför den årliga älgjakten funnits ungefär 250-350 000 älgar i hela landet. Under toppåren på 80-talet fanns det dock betydligt fler, kanske ända uppemot 500 000 älgar.

Kanske är det ändå den svenska älgjakten som drar till sig störst uppmärksamhet. Varje höst ger sig ca 250 000 älgjägare ut i skogarna och tillsammans lägger de ner 3 miljoner dagsverken för att skjuta drygt 80 000 älgar (2000-talet). Detta gör att älgstammen hålls på en relativt jämn nivå och att det finns betydligt färre älgar i skogen under vinterhalvåret, innan en ny generation älgar föds.

Älgens imponerande horn är en populär trofé bland jägarna. Men hos älgen, till skillnad mot t.e.x. renen är det bara tjurarna som har horn, vilka de fäller varje vinter. På några få månader ska sedan den nya hornkronan växa fram.

Även om älgen kallas ”Skogens Konung” kan den ibland orsaka problem både i skogen och i trafiken. Varje år sker drygt 5000 viltolyckor med älgar, något som både kostar liv och pengar för samhället. Älgens betning kan orsaka stora skador på framförallt ungskog av tall, men även lövskog kan fara illa.

Risken för betesskador av älg (och rådjur) har gjort att skogsägare i södra Sverige under många år undvikit att plantera tall, något som självklart får konsekvenser för framtidens skogar.

Älgen lever ensam eller i mindre grupper och är aktiv på dagen. På vintern kan det dock längs våra norrländska älvdalar samlas större flockar av älg på någon bra vinterbetesplats. Uppemot 30-40 djur i flock är inte ovanligt.

Under brunsten i slutet av september eller i början av oktober kan det förekomma häftiga strider mellan tjurarna om en brunstig älgko. Då och då kan dessa strider sluta med att någon blir dödligt sårad.

Vildsvin

Vildsvinen trivs i skogar, gärna nära odlingsmarker. Trynet använder de för att böka i jorden efter föda. Vildsvin är mest aktiva i gryning och skymning och visar sig sällan under dagtid.

Vildsvinet är ett sävligt och skyggt djur, som undviker kontakt med människor. De är allätare och äter främst rötter, växter, ekollon och potatis, men även sniglar, daggmaskar och insektslarver.

De första vildsvinen invandrade i Sverige efter den senaste istiden för 8.000-10.000 år sedan, ungefär samtidigt som människan, men blev vanliga först när riktiga skogar vuxit upp. Vildsvinen är sociala djur och bildar stora delar av året grupper bestående av suggor med kultingar. De är inte revirhävdande men känner sig vildsvinet hotat kan det försvara sig kraftfullt.

Vildsvinet ger ett framtungt intryck, med högrest bog och sluttande rygglinje som avslutas i en kort och rak svans. Kroppen är tillplattad från sidorna och ger ett ganska smalt intryck rakt fram- eller bakifrån. Ett fullvuxet vildsvin i Sverige blir omkring 1 meter i mankhöjd och drygt 1,5 meter långt. Suggan väger 90-120 kg, medan galten är tyngre och kan väga uppemot 200 kg.

Vildsvinet har ett mycket gott luktsinne och god hörsel, medan synen är sämre. De speciellt dresserade tryffelsvinen, som finns på kontinenten, används för att lokalisera tryffelsvampar djupt nere i jorden.

Visent

Visenten är Europas största däggdjur. Människan har i alla tider fascinerats av visenten, som är ett av de vanligaste motiven på europeiska grottmålningar. Visenten har stått som symbol för styrka, kraft och manlighet. En fullvuxen visenttjur backar inte för några fiender.

Även romarna fascinerades av det gigantiska djuret och använde gärna visenttjurar i sina gladiatorkamper.

Medan gigantiska djur som mammut och ullhårig noshörning dog ut under den senaste istiden, överlevde visenten. Men den var ett eftertraktat byte på grund av sin päls och sin höga vikt; den kan väga upp till ett ton.

Visenten fanns i Sverige på bronsåldern då klimatet var varmare än idag. I modern tid har den funnits i östra och mellersta Europa men utrotades strax efter 1:a världskriget. Tack vare ett antal djur i fångenskap, där flera fanns på Skansen, kunde arten räddas i sista stund. Redan 1929 släpptes de första visenterna ut i Polen.

Visenten är ett flockdjur som trivs i de äkta lövskogarna. De rör sig oftast lugnt och sävligt när de går och söker föda. De är dock mycket snabba djur. De kan vända på en liten yta och springer lätt i en hastighet av 50 km i timmen. De kan hoppa över ett tre meter brett dike eller två meter högt stängsel från stillastående.

Visenttjuren har i alla tider symboliserat styrka, manlighet och kraft. En fullvuxen visenttjur väger mellan 440 och 920 kg. Karakteristiskt för tjurarna är den mörkbruna pälsen, ett kraftigt bogparti, ryggpuckel, tovig man samt kort brett huvud med korta horn, pannlugg och hakskägg.

Trots tjurarnas manliga rykte så är det en äldre ko med kalv som är ledare av visentflocken. Storleken på flocken förändras under året och kan som mest bestå av upp till 20 djur.

I historisk tid har visentens utbredningsområde täckt hela västra, centrala och sydöstra Europa ända upp till floden Volga och Kaukasus i öst.

Rödräv

Räven är ett av världens mest spridda rovdjur. Den är aktiv året runt och finns i alla miljöer, från kalfjället till städernas parker och villaområden. Räven är ett hunddjur och en allätare som jagar småvilt och sork men som också äter havre och bär när det finns.

Räven är långsmal till formen, med stora öron, spetsig nos och en lång svans. Pälsen är i allmänhet brunröd på ovansidan och vit till gråvit på undersidan. Syn, hörsel- och luktsinnet är välutvecklat. Räven är aktiv främst i skymning och nattetid.

I goda marker, som i Sydsverige, lever räven i familjegrupper. Dessa består av en revirhävdande hane och hona, samt upp till tre extrahonor.

I norra Sveriges barrskogsområden lever de flesta rävar i par. Troligtvis beror det på att tillgången på föda är mindre där, eftersom det finns exempel från vissa områden där grupper uppstår tillfälligt när det är gott om sork.

Hur många rävar som det finns i ett område bestäms av hur mycket mat det finns, hur många revir som får plats och om det finns risk att räven smittas av skabb. Under rävskabbens härjningar på 1970- och 80-talen gick rävstammen ner kraftigt.

Räven är bärare av flera sjukdomar som även kan drabba tamdjur och människa. Under senare år har t.ex. många hundar blivit smittade med rävskabb.

Gråsäl

Gråsälen är den största sälarten i svenska vatten. Den blir upp till tre meter lång och kan väga 300 kg. Här i Sverige finns gråsälarna främst i Östersjön.

Gråsälen är ett däggdjur som är mycket väl anpassat till ett liv i vatten. Kroppen är spolformad och ett tjockt späcklager isolerar mot kyla. Gråsälar föredrar klippiga kuster men i Nord- och Östersjön finns de också på sandbankar. Mellan maj och juni ligger gråsälarna vanligen på land, och byter päls.

Gråsälens föda består nästan uteslutande av fisk, som torsk, strömming, lax och plattfiskar.

Vid förra sekelskiftet var gåsälarna talrika, men antalet minskade successivt under större delen av 1900-talet. De främsta orsakerna var intensiv jakt, och på 60-talet miljögifter som bland annat slog ut sälarnas fortplantningsförmåga. 1975 nådde beståndet en bottennivå på 3600 djur, men sedan mitten av 80-talet har det sakta återhämtat sig med en stabil tillväxt. Andelen dräktiga honor är nu 60% per år, mot nio procent på 70-talet. Men man misstänker att gråsälarna fortfarande påverkas av miljögifter. En stor andel av dem har tarmsår, som också är en vanlig dödsorsak bland gråsälar.

Utter

Uttern är ett mårddjur som lever nästan uteslutande vid vatten. Den fångar mest fisk men även grodor och mindre däggdjur kan ingå i dieten. Den var nästan utrotad i Sverige på 50-talet men ökar i antal igen.

Uttern är ett smidigt, långsmalt djur med korta ben, brett huvud och lång, muskulös svans.  Den är starkt anpassad för ett liv i vatten.

Uttern är vanligen tystlåten och yttrar sig bara vid parningen och när den har ungar. Då kan man höra den vissla, morra och snörvla.

Födan är huvudsakligen fisk men uttern äter också sjöfåglar, små däggdjur, groddjur och kräftdjur.

Uttern är revirhävdande, och hanens revir kan omfatta upp till 20 kilometer längs en flod eller strand.

Att hitta hit

Spårvagnen går från Sergels Torg till Djurgården och har gott om plats även för barnvagnar och rullstolar. Man åker dock inte gratis med barnvagn på denna som man gör på bussen.

Du som vill åka buss till Skansen väljer buss nummer 44 från Karlaplan. Du kan också ta buss nummer 69 till Djurgårdsbron och sedan promenera sista biten.

Det finns nu också en ny bekväm Djurgårdsbuss med AC och gratis internet ombord. Bussarna går från Cityterminalen var 20:e minut alla dagar mellan kl. 09.00-15.00. Man löser biljett på bussen, SL-kort gäller inte.

Året runt går det färja från Slussen till Djurgården, och på sommaren även från Nybroplan med Strömma.

Det går också bra att gå ut till Djurgården. Promenaden går från Nybroplan via Strandvägen och kajen. Här har man möjlighet att se Gamla stan, Skeppsholmen och Söder i silhuett på vägen ut.

Ta inte bilen.

 

Öppettider

1 maj-21 juni
10-19

22 juni-31 augusti
10-22

September
10-18

Oktober
10-16

November & December
Vardagar 10-15
Lö/Sö/Helgdag 10-16

 

Entréavgifter

1 juni–31 augusti
Vuxna 140:-
Pensionär 120:-
Barn 6-15 år 60:-

1 september–31 december
Vuxna 100:-
Pensionär 80:-
Barn 6-15 år 60:-

 

Här är en karta över Skansens alla 300.000 kvadratmeter.

Klicka på kartan för att se en större.